Harlan Ellison föddes1934. han kommer ursprungligen från Cleveland, Ohio. Han är författare, essäist och skriver filmmanus. Han skriver mycket new wave sf.

Som ung gjorde han två fanzines, i flera nummer. De heter Dimensions och Science Fantasy.

Han sammanställde på 60:talet tre antologier: Dangerous Visions 1, 2 och 3. På 70:talet Again , Dangerous Visions 1 och också 2.

Han varierar att göra filmmanus till att kanske skriva till nån tv-serie. En novell han skrev publicerades i ett av nummren av tidskriften Omni.Den heter “Limbo”.

Han har gjort flera novellsamlingar: bland annat “Ellison Wonderland”. Hans två kändaste noveller är “One Life Furnished In Early Poverty” och “Repent Harlequin! Said the Ticktockman”.

Max Frei är en pseudonym för ryska författarinnan Svetlana Yuryevna Martynchik. Hon föddes 1965. Ursprungligen kommer hon från Odessa i Ukraina.

Som vuxen har hon flyttat till Moskva och blivit författarinna där. Hon skriver bara fantasy-böcker eller annars så att säga “varianter-tillhörande-genren”.

I Vilnius i Litauen bor hon permanent sen många år. Hon blev först uppmärksammad för bokserien “Echos labyrinter”. Underhållande “framtidsvision” som utspelar sig i 1800:talsmiljö. Svetlana blev populär författarinna i Sovjetunionen. Vanligen utges hennes böcker i stor upplaga. Hon skriver bara på ryska.

Första delen av “Echos labyrinter”-böckerna är ” The Stranger”. Den boken äger jag.

Gregory Benford föddes1941. Han kommer från Mobile, Alabama. Benford är professsor i fysik vid University of California. Och är även känd som en sorts science fiction-författare.

Första “projektet” var att med Gordon Eklund som medförfattare skriva romanen “If Stars Are Gods”.

Själv författade han ursprungligen fler sf-böcker. Bl.a. “Timescape” som blev mycket omskriven ock även känd. Den utgavs 1980.

Andra böcker han författat är “Beyond Infinty” och “In The Ocean of Night”.

Arthur C. Clarke är en av de mest kända engelska sf-författararna. Boken har jag läst och tycker den är mycket bra. En helt annorlunda sorts roman har han lyckats skriva. Jag tycker skickligt beskrivs när alla upptäcker “Rama” inuti.

Boken heter “Möte med Rama” på svenska. Handlingen är i korthet: “Rama” är ett sorts “utomjordiskt rymdskepp” som kommer in i solsystemet. “Rama” efter en av hinduismens gudar. Den är cylinderformad. Besöker gör de med att docka: rymdskeppet “Endeavour”. Utsänt från jorden. De från jorden upptäcker att det är en jättelik värld inuti.

Man varnades av att den fanns i solsystemet av “Rymdvakten”. En sorts “radarvarning” för jorden.

Boken fick tre uppföljare av Arthur C. Clarke och Gentry Lee. De heter “Rama II”, ” The Garden of Rama” och “Rama Revealed”.

“Delfinön” heter boken i svensk utgåva. Boken utgavs ursprungligen på engelska 1968.

Det är en ren science fiction-roman. Den har jag läst och tycker är extremt bra. Arthur C. Clarke har jag även läst flera andra böcker av. Boken handlar om att havet “is farmed”. Avancerade odlingsförsök etc.

När boken börjar är det på 2100:talet. “Hjälten”: Walter Franklin arbetar med avancerad “u-båts-trafik”. En sorts mycket välorganiserad världsregering handlar mycket i boken om. Ett bra exempel är det om valfångst.

Walter Franklin arbetar med ett heltidsjobb att “to shepherd whales”. Arthur C. Clarke är annars känd för att ha skrivit filmmanus till filmen “2001: a space odyssey”.

Art of Noise är en musikgrupp som bildades 1983. De samarbetade med producenten Trevor Horn när de började. Han producerade senare mycket med Frankie goes to Hollywood.

Ursprungliga sättningen är Ralf Florian, Karl Bartos, Willy Schneider och Klaus Kruger. Andra som ibland är med och spelar instrument: Anne Dudley, Paul Morley, Trevor Horn och Lol Creme.

Första lp:n som utgavs var “Into Battle with the Art of Noise”. Den tycker jag är bra.

A.o N. spelar synth-pop, electronic, avant-garde, new wave och “sample-delia”.

Jag har olika cd:s med Art of Noise. Och även maxisingeln “Moments in Love “.

Rockvideos blev en viktig sak för gruppen. De brukar vara mycket skickligt gjorda.

Det utges Art of Noise-skivor mest är det av ZZT Records. Eller av Island Records.

Sam Cooke kommer ursprungligen från Clarksdale, Mississippi. Han föddes 1931. Sedermera flyttade föräldrarna och han till Chicago. Sam Cooke är en av de som började med “soul music”.

Han gjorde som artist en del singlar. De kändaste av dem är: “Twistin´ the Night Away”, “A Change is Gonna Come” och “Another Saturday Night”. “A Change Is Gonna Come” tycker jag är bra. Det var den första soul-låten med stråkarrangemang som helt enkelt utgavs. Mesta av låtarna utgivna med honom är egenkomponerade.

Första lp:n var “Songs by Sam Cooke”. Den gavs ut 1957. En av de bästsäljande var “Twistin´the Night Away”.

Som artist är musikgenrerna sånt mest: soul, gospel och rythm  &  blues.

Cordwainer Smith är en pseudonym för Paul Linebarger. Han föddes 1931. Han kommer från Milwaukee i Wisconsin (USA).

Han är en av de sf-författare som är mest “far out”.  Hans novellsamling “The Rediscovery of Mankind” äger jag. Den första novellen han skrev som utgavs var “Scanners Live in Vain” (i tidskriften “Fantasy Book”). Det var 1950.

Kända böcker av C. Smith är t.ex: “The Planet Buyer”,  “Space Lords”, “Norstrilia” och “The Insrumentality of Mankind”.

C. Smith var proffsig på (att kunna) kinesiska sen tonåren. Han var i perioder besökandes länder i Asien.

Big Country bildades 1981. De kommer alla från Skottland. Mest känd i gruppen är frontmannen Stuart Adamson.

Första som utgavs med gruppen var maxisingeln In A Big Country. Jag tycker den är väldigt bra. Lp:n som utgavs i ett senare skede var The Crossing. Andra lp: med dem var Steeltown.

Trummisen Mark Brzezicki blev uppmärksammad för han var trummis på även lp:n Love med The Cult.

På lp:n Journey med Big Country är Derek Forbes med och spelar elbas. Som annars var en av medlemmarna i Simple Minds.

Andra kända lp:s med Big Country: The Seer och Peace in our time.

Trouble Funk kommer från staden Washington (USA). T.F. var en av de första “gogo-banden”. Gogo betyder “disco med percussion” (den musikstilen). Det var de som gjorde den “subgenren” mer än känd.

Jag äger maxisingeln Woman of Principle med Trouble Funk. Den tycker jag är extremt bra. Jag äger med T.F. även två live-lp:s: “Say What” och “Saturday Night Live”. Den förstnämnda tycker jag är mer än bra och andra i ordningen väldigt fint gjord. På dessa spelar de mycket live-improvisation.

Andra skivor med dem som är kända är t.ex.: lp:n “Drop the Bomb”, live-lp:n “All the Way Live” och lp:n “In Times of Trouble”.