Incariket och dess ursprung

 

 

R2Jag skriver om ämnet för jag tycker det är väldigt intressant. Jag har sett att t.ex. i “Svunna Riken” av Markus Hattstein står det en del om Incaindianer.

Incariket låg i Sydamerika. Folk bodde i området redan för 10000 år sedan. “La Sierra”, Andernas bergskedja med över 6000 meter höga toppar där befolkningen i Incariket bodde för det mesta i floddalar och i höglandet.

“La Selva”, tropisk urskog öster om Anderna där Incarikets inflytelse var som svagast.

Tidiga kutlurer före det landet var Chavin, Moche och Nuzca.

R1Den första Incakungen hette Manca Capac. Landet kallades sitt land för  “Tahuantintsuyu”. Det betyder “De fyra delarnas land”. Cuzco var motsvarigheten de hade till huvudstad. Gatorna var stenbelagda och det fanns stora torg med fontäner. Villorna och palatseten var fin pusslade av stenblock.

Jag har skrivit om indianer, Nordamerikas indianer tidigare. Här är en länk till det blogginlägget.

Indianernas ursprung

 

 

Gallerna

Gallien heter på latin Gallia. Den romerka erövringen av Gallien skedde c:a 100 e.kr.

Romerska soldater som var från Gallien var legosoldatern som försvarade galliska samhällen. Den kändaste gallerhövdingar överhuvudtaget var Vercingoterix. Han ledde ett uppror som slogs ned

Efter Gallien blev  en del av Romerska Riket gick romaniseringen därefter snabbt. Gallerna tog snart till sig den nya tekniken, administrationen och kulturen. Rollen som romersk provins innebar för många fred, handel och bättre utkomst.

 

Kelterna

Jag skriver om kelterna. “Svunna Riken” av Markus Hattstein innehåller en del om kelterna. Kelterna talade mest vanligen språket gaeliska.

Några stammar började bildade det som i modern tid kallas den keltiska kulturen. Det var omkring 600 f.kr. De olika stammarna delade livstil, språk och religion.

Det existerar tyvärr få bevarade skriftliga källor från kelterna själva.

Kelterna var intressanta för romarna, för de hade goda hamdelsförbindelser.

Om de var nybyggarna som var kelter jobbade de hårt och lagrade vete,råg och malt som de behövde för att överleva under de långa vintrarna.

Nabatéerna från Petra

Det är hämtat det här från boken “Svunna Riken” av Markus Hattstein. Det står mycket om arabländernas historia.

De arabiska nabatéerna vandrade under 900-talet f.kr. från arabiska halvön norrut till området mellan Röda Havet och Döda Havet. Omkring 550 f.kr. började de bosätta sig i östra Jordanlandet där de uppförde sitt residens Petra.

Petra ligger i nuvarande Jordanien, mellan Akabaviken och Döda Havet. Staden är belägen i en två och en halv kilometer lång ravin mellan 200 meter  höga klippor. Enda sättet att nå staden var från ena sidan, via en ingång med en minsta bredd om två meter – vilket gjorde den lätt att försvara. Längs den centrala pelargången stod en gång bostadhus. På de omgivande bergstopparna uppfördes kultplatser och helgedomar. Bäckar och regnvatten leddes till staden via ett kanalsystem, som huggits ut ur klipporna. Med hjälp av cisterner lyckades nabatéerna även odla upp Negevöknen där de upprättade stationer och karavanserajer längs sina handelsrutter.

Ur “Svunna Rken” av Markus Hattstein

 

Om hur livet uppstod på Jorden

Här är någon text ur en bok som jag lånade på Älvdalens Bibliotek. Utställningen på Naturhistioriska Riksmuséet var något jag tyckte var intressant att se flera gånger.

Livet utvecklades på jorden för 4500 miljoner år sedan, men under första 4000 miljoner år var livsformerna i huvudsak encelliga organismer som bakterier och alger. Större och mer komplicerade började utvecklades under den kambriska epoken för 550 miljoner år sedan. under den så kallades “kambriska explosionen” utvecklades ett myller av nya former och storlekar. Många överlevde endast en kort tid, men en del inledde väldiga dynastier, som leddjuren och blötdjuren som lever än idag.

Tiden sedan kambrium delas in i tre stora “eror” – den gamla, paleoiska, dä livet dominerades av vatten, den mellersta, mezozoiska, då jättelika kräldjur härskade på jorden, och den moderna, cenozoiska, då däggdjur och fåglar tog över.

Ur “Dinosauriernas Tid” av Tim Haines

 

Vikingafärder

Under vikingatiden sökte nordmännen in i Ryssland på plundringståg och handelsexpeditioner. På handelsplatser i det inre av landet fick de kontakt med arabiska köpmän.

Så småningom utsträckte vikingarna sina färder ända ner till Bagdad och Konstantinopel.

Västerut drog vikingarna dels för att härja och plundra, dels för att bosätta sig, först i utmarker och i obygder, senare på erövrad mark. De var oftast danskar och norrmän som färdades i västerled. Norrmännen erövrade Färöarna, Island, Shetlandsöarna, Orkneyöarna och Irland. Danskarna invaderade England 866 men drevs ut.

1013 erövrades England på nytt av danskarna och 1017 blev Knut den store av Danmark också Englands konung.

Den Svenska Historien del 1

 

Ursprungliga Rom

Redan från de första åren visade republiken en särskild förmåga att komma överens med sina grannar. Roms inflytande och makt uppehålls faktiskt inte så mycket genom militär överlägsenhet som genom förmågan att behandla alla människor lika, besegrade såväl som allierade, med respekt och hänsyn. Roms latinska grannar hade redan garanterats vissa rättigheter och privilegier liknande dem som Roms egna medborgare hade och ställde dem under den romerska rättvisans beskydd. Att förlänas “latinska rättigheter”, att få halvt medborgarskap, var ett privilegium som de samhällen som kom under Roms spira ivrigt strävande efter. Snart utvecklades en ännu närmare samarbetsform. som skulle passa de nya allierade som var vana vid självstyre. Det innebar att romarna lämnade den lokala styrelsen i stort sett intakt medan alla fria medborgare i samhället fick fullt romerskt medborgarskap inklusive rätten att kandidera för offentliga ämbeten.

Det Romerska Riket av Barry Cunliffe

Grekland och kolonier

Under 700-talet f.kr. hade Greklands städer framträtt ur forntidens dunkel, krigsledarna och halvkungarna hade försvunnit och makten låg för det mesta i händerna på aristokratiska familjer som styrde nästan legalt genom sådana instituitioner som rådsförsamlingar och magistrater. De härskande familjerna dominerade den politiska arenan samtidigt som de behärskade de bästa och mest produktiva markerna. Det var oundvikligt att de sociala motsättningarna ökade i takt med befolkningsökningen.

Koloniseringen av länder på andra sidan havet utgjorde för en tid en viktig säkerhetsventil. Befolkningsöverskottet i olika grekiska städer skeppades över till barbarernas värld för att grunda nya städer.Dessa “kolonier” var emellertid verkligt oberoende, då de bands till moderstäderna bara genom handelsavtal och genom sådana delar av konstituitionen som de valde att följa. Framgångsrika kolonier började snart sätta upp egna kolonier i sin tur. Rörelsen började i mitten av 700-talet f.kr., och vid mitten av 500-talet hade grekiska städer vuxit upp runt hela Medelhavet och ända bort vid Svarta Havet. Fastän de nya städerna behärskade tillräckligt stora landområden för att vara självförsörjande var “kolonialiseringen” inte någon imperalistisk erövring – det gjordes inget försök att skapa ett imperium. Varje stad var i allt väsentligten i sig sluten handelsstation, en del av den organisation genom vilken produkter från det barbariska inlandet kunde föras in i den civiliserande Medelhavs-regionen. I utbyte spreds grekiska produkter snabbt till de angränsande territorierna, huvudsakligen finare krukmakerier, metallvaror och vin samt – kanske ännu viktigare – det grekiska kulturmönstret.

Det Romerska Riket av Barry Cunliffe

Antiken och Egypten

År 31 före kristus föll de sista av de makedonisk-grekiska rikena, som Alexanders storrike upplöstes i: det var när Octavianus Ceasar, sedan benämnd Augustus, besegrade Kleopatra av Egypten och hennes förbundne Antonius. Då hade Rom i nära tvåhundra år haft ett alltmer vidgat politiskt inflytande i den grakiska världen, men så länge något av diadoch-rikena var kvar hade den grekiska kultursamkänslan en hållpunkt.

LItterärt-kulturellt hade en viss stiltje inträtt vid slutet av den hellenistiska tiden efter det rika livet i dess början. De hellenistiska hoven, de stora centra för litteratur och vetenskap, funnos icke mer, och det enda som fanns kvar var det egyptiska.

Bonniers Almänna Litteraturhistoria

Hellenismen och annat

Tiden mellan Alexanders död och romarnas erövring av Egypten (323-30 f.kr.) kännetecknas av den grekiska kulturen (hellenismens) utbredning västerut till Rom och österut till Orienten, via Mindre Asien och Storsyrien till norra Indien- samtidigt som den själv påverkades av orientaliska element. Grekisk kultur och konst  sprängde sina gränser och skapade ett nytt ideal- kosmopoliten (världsmedborgaren) som kände sig hemma överallt där det fanns konst och bildning. Även om den hellenistiska härskarkulten var orientaliskt präglad, inte minst förgudandet av kungarna som uppträdde som konstmecenater, grundare och välgörare (energetes). Nya religioner uppstod genom sammansmältningen av gamla trosföreställningar.

Svunna Riken av Markus Hattstein

Länk till Wikipedia